Standard för Domar-Rasen

Generellt:

Domaren bör varken vara för hög eller för låg. Som en tumregel gäller att han är för hög om det är nödvändigt att stå på knä för att röra hunden.   Å andra sidan är nödvändighet att titta uppåt för att ta reda på om det är en hanhund, en alltför låg domare.

Hår:

Domaren får under inga omständigheter fälla hår i ringen. Alla typer av behåring från hjässa och uppåt accepteras. Skägg-utom hos kvinnliga representanter-är tillåtet.
Alla färger är tillåtna.

Uppställning:

Medan domaren tittar på hundarna bör han stå i mitten av ringen. Avslappnad och med lätt särade ben.Armarna i kors,medan hakan vilar mot bröstkorgen. Eventuellt kan vänstra handen stötta högra armbågen så att huvudet kan stöttas upp av vänstra handen. När domaren intar denna viktiga position,bör ringsekreteraren påpeka antalet hundar i ringen.

Om antalet överstiger 20 bör domarens tillstånd kontrolleras.

Speciellt äldre domare har en förmåga att blunda i denna situation.

Yngre domare och särskilt den typ som sätter pris på sällskapslivets glädjeämnen, kan under påverkan av föregående natts ansträngningar ganska enkelt vara frånvarande.

Rörelser:

Domare som har för vana att falla ned på alla fyra bör undvikas. Framåtgående rörelse bör ske genom att ett ben föres framåt i taget. Hoppande och springande rörelse är tillåtet. Det kan till och med ha en viss effekt.

Syn:

Användande av totalt blinda domare är olämpligt. Vid dessa tillfällen är det nödvändigt att bedömningen sker på hårt underlag (t.e.x asfalt och parkettgolv inomhus) så att domaren kan höra hundarna.

Mindre betydande fel:

Det är en fördel om domaren är i stånd att tala högt och tydligt. Det förväntas att meningar som "gå runt i ringen", "gå fram och tillbaka" och liknande hörs. Liksom talen 1 till 4 är bekant-.

Om så ej är fallet bör domaren av utställningskommisarien på förhand vara försedd med nödvändiga kom-i-håg lappar , eller kulram